Den kvällen den 1 maj 2025 gick det inte att undgå att DIF:s europaäventyr luktade slut. Inte för att Djurgårdens IF spelade dåligt — men Chelsea var på en annan planet, och det kändes. Konstatera det utan att minska bedriften: en allsvenskalag i Conference League-semifinal är inte något man räknar som normalt i svensk fotboll.
Men den som sökte sig till matchen för att se laguppställningen, förstå taktiken och följa hur Jani Honkavaara planerade att stoppa en Premier League-sida värd tio gånger mer än sin motståndare — det var ett intressant fotbollsproblem. Den här texten handlar om exakt det.
Skador och förutsättningar — DIF kom in på halv styrka
Kontexten är viktig. Djurgårdens IF tog sig till semifinal mot Chelsea som ett lag med ett trasigt lazarett. Inför det första benet saknades minst sex spelare ur den europeiska truppen: Oskar Fallenius, Nino Zugelj, Rasmus Schüller, Patric Åslund, Malkolm Nilsson Säfqvist och Albin Ekdal. Det är inte justeringar i marginalen — det är nyckelspelare som förändrar vad ett lag kan göra taktiskt.
Jani Honkavaara var tydlig i sin kommunikation inför matchen: “Vi har gått igenom mycket video med Chelsea och tränat varierade formationer i olika scenarion beroende på tillgängliga spelare.” Det var en tränare som planerade i flera lager, eftersom han visste att han inte kunde ställa upp sitt bästa lag.
Det påverkar hur man läser laguppställningarna.
DIF:s laguppställning — första benet
Djurgårdens IF ställde upp i en 4-2-3-1-formation på 3Arena. Strukturen var defensivt stabil på papperet, men med anmärkningsvärt lite att röra sig med framåt.
Startuppställning DIF, 1 maj 2025:
- Mål: Jacob Rinne
- Högerback: Marcus Danielson
- Mittback: Jacob Une (c)
- Mittback: Viktor Bergh
- Vänsterback: Keita Kosugi
- Defensivt mittfält: Daniel Stensson
- Defensivt mittfält: Hampus Finndell
- Höger mittfält: Santeri Haarala
- Centralt mittfält: Tokmac Nguen
- Vänster mittfält: Tobias Gulliksen
- Anfallare: August Priske
Logiken bakom formationen är tydlig: Stensson och Finndell som dubbel skyddsbarriär framför backlinjen, Nguen som spelmotor centralt med friheten att driva framåt, Priske som ensam spjutspets. Problemet var att Chelsea inte brukar bekymra sig nämnvärt om andras taktiska planer.
Att Danielson spelade högerback — snarare än en av de mer anfallsinriktade alternativen — säger något om hur DIF prioriterade defensiv struktur. Med Schüller och Ekdal borta hade mittfältet gles besättning av kreativa spelare. Honkavaara fick pussla.
Chelseas laguppställning — första benet
Chelsea reste till Stockholm med en nästintill fullständig stam. Enzo Maresca valde en liknande 4-2-3-1-formation, men med avsevärt mer Premier League-kraft i varje position.
Startuppställning Chelsea, 1 maj 2025:
- Mål: Filip Jörgensen
- Högerback: Josh Acheampong
- Mittback: Tosin Adarabioyo
- Mittback: Benoît Badiashile
- Vänsterback: Marc Cucurella
- Defensivt mittfält: Reece James (c)
- Defensivt mittfält: Kiernan Dewsbury-Hall
- Höger mittfält: Noni Madueke
- Centralt mittfält: Cole Palmer
- Vänster mittfält: Jadon Sancho
- Anfallare: Christopher Nkunku
Det är ett lag med individuell kvalitet i varje position, och Honkavaara hade rätt i sin bedömning: “De är extremt välorganiserade med bollen och visar anmärkningsvärd tålamod i spelet. De toppar statistiken i ett antal offensiva parametrar.” Det var inte reklam. Det var en ärlig beskrivning av vad Chelseas lag kan göra.
Att Reece James och Dewsbury-Hall delade mittfältet innebar att Chelsea hade en spelare i varje kant som kunde kombinera djup med tempo — Madueke och Sancho på var sin sida om Palmer. Mot ett DIF-lag utan sin ordinarie mittfältsstomme var det en matchup som krävde närmast perfekt defensivt arbete i 90 minuter.
Hur 1-4 hände på 3Arena
Perfekt defensivt arbete var inte vad DIF levererade. Det var heller inte vad man kunde förvänta sig.
Jadon Sancho öppnade målskyttet i den 12:e minuten. Det var tidigt, och det var det som brukar hända när ett topplag sätter tonen snabbt — resten av matchen handlar om hur länge man håller emot innan nästa mål faller. DIF höll emot en halvtimme, men strax innan halvtid slog Noni Madueke till och gjorde 2-0. Det var ett enkelt och effektivt Madueke-mål av den sort han producerar nästan oregelbundet men ständigt.
Andra halvlek tillhörde Nicolas Jackson. 59:e minuten, 65:e minuten — en tvåmålsskytt som levde upp till sina Premier League-statistiksidor och mer därtill. Chelsea hade vid det laget 32 skott, varav 7 på mål. DIF hade 10 skott, 5 på mål. Det var en match Chelsea spelade på halvfart när den var avgjord.
Det enda ljuset i DIF:s mörker: Isak Alemayehu gjorde 1-4 i den 68:e minuten. Det är värt att nämna — inte för att det förändrade utgången, men för att en allsvenskaklubbs anfallslina lyckades hota Filip Jörgensen i ett spel Chelsea kontrollerade totalt. Det är inte ingenting.
Slutresultat: DIF 1–4 Chelsea.
Chelseas rotation — och DIF:s upprepning i London
Det andra benet var en annan historia, och inte för att DIF plötsligt hittade extra resurser. Det handlade om vad Chelsea valde att göra med en 4-1-ledning och ett final-äventyr i sikte.
Enzo Maresca roterade med tio ändringar. Tio. Den enda startspelaren som behölls från leg 1 var Marc Cucurella. Bland annat hände det historiska att 16-årige Reggie Walsh fick sin första start för Chelsea, och Malo Gusto spelade sin 50:e match i Chelsea-tröjan.
Startuppställning Chelsea, 8 maj 2025:
- Mål: Filip Jörgensen
- Högerback: Malo Gusto
- Mittback: Tosin Adarabioyo
- Mittback: Benoît Badiashile
- Vänsterback: Marc Cucurella
- Wingback: Josh Acheampong
- Centralt mittfält: Reece James (c)
- Centralt mittfält: Reggie Walsh (16 år, debutstart)
- Centralt mittfält: Kiernan Dewsbury-Hall
- Höger: Jadon Sancho
- Vänster: Tyrique George
En formation som snarare liknade en 3-5-2 med Acheampong friare som höger wingback.
DIF:s uppställning leg 2 (4-3-3):
- Mål: Jacob Rinne
- Högerback: Keita Kosugi
- Mittback: Miro Tenho
- Mittback: Jacob Une
- Vänsterback: Viktor Bergh
- Mittfält: Hampus Finndell
- Mittfält: Daniel Stensson
- Mittfält: Tobias Gulliksen
- Höger: Santeri Haarala
- Center: August Priske
- Vänster: Tokmac Nguen
DIF kom till Stamford Bridge med Honkavaaras pragmatiska plan: inte jaga mål från start med tanke på det aggregerade underläget, utan spela strukturerat och se vart matchen tog dem. Det är en tanke som är lätt att förstå och svår att omsätta i praktiken när man spelar på Stamford Bridge.
Stamford Bridge — det sista DIF-kapitlet i Europa
Kiernan Dewsbury-Hall, den 38:e minuten. Det var allt Chelsea behövde. 1–0, och med tanke på 4-1 från det första benet var matchen formellt stängd vid halvtidsvisslingen. Chelsea lade sig inte bakåt, men de tog heller inga onödiga risker med en rotation-tung trupp.
DIF kämpade. Rinne hade några räddningar. Priske pressade. Men Stamford Bridge är inte ett ställe man vänder på 4-1.
Slutresultat leg 2: Chelsea 1–0 DIF. Aggregat: Chelsea 5–1 DIF.
Vad det innebär
Siffrorna 1-5 ser tuffa ut i en rubrik. Så är det. Men de berättar inte hela historien om vad Djurgårdens IF åstadkom den våren.
Att ta ett allsvenskalag till Conference League-semifinal 2024-25 är en historisk bedrift utan krångliga reservationer. De besegrade motståndet de behövde besegra, de organiserades av en tränare som visste vad han ville, och de mötte till slut ett Premier League-lag som kostar mer att driva under en vecka än DIF omsätter på ett halvår.
Sett ur det perspektivet är 1-4 och 0-1 inte katastrofer. De är dokumentation av en prestation i ett helt annat viktsklass.
Och för den som kollade laguppställningen när Chelsea roterade bort tio spelare till det andra benet — det var faktiskt ett tecken på respekt. Chelsea tog semifinalen seriöst nog i Stockholm. På Stamford Bridge visste de att jobbet var gjort.
Det är, på sitt sätt, det tydligaste erkännandet Djurgårdens IF fick av hela äventyret.
